Underlag: Övervägande skogsstig

Höjd: 350 m ö h

Färskvatten

Vid Gillersklack eller Djäkens badplats, där det även finns en kiosk under badsäsongen. 

Transport

Från Örebro tar du dig med buss eller tåg till Kopparberg. Kontakta Wilderness lodge för vidare transport. 

GILLERSKLACK – STJÄRNFORS

Vandringen startar vid Gillersklacks friluftsområde, som ligger på en höjdplatå med högsta punkten på 407 meter över havet. Härifrån och från högsta toppen har man en vid utsikt över stora delar av Ljusnarsbergstrakten.
Den första kilometern går leden nedför sluttningen. Därefter passerar den riksväg 50 för att sedan gå uppför igen på gamla skogsvägar. Efter cirka 2 km passerar leden gamla odlingsmarker, där en gammal igenrasad lada minner om gamla tider. I skogen, som planterats på de gamla åker- och ängstegarna, hörs kungsfågelns sisande läte.

Finngruvan

En dryg kilometer väster om riksvägen passerar leden rakt genom Finngruvans koppargruveområde. Inom området finns gruvhål och stora varphögar. Malmfyndigheten upptäcktes i slutet av 1600-talet och bröts i stor skala under 1700-talet. Därefter började malmtillgångarna avta och verksamheten lades ned under mitten av 1800-talet.
I flera av brotten syns släta sidor i bergväggarna, detta visar att brytningen har skett utan krut. Istället användes den uråldriga malmbrytningstekniken tillmakning, vilket innebär att man hettar upp berget med eld.
Brytningen i Finngruvan ledde till anläggande av kopparhyttorna vid Högfors och Östra Born. Under en period användes en 1700 meter lång stånggång från Högforsälven vid Östra Born för att driva pumpverken i gruvan.
Från gruvområdet är det vid utsikt. Varphögarnas läge i terrängen har medfört att den urlakning av giftiga metallsalter, som fortfarande sker i högarna, följer med yt- och grundvattnet nedför sluttningen. Växter har svårt att överleva här. Väster om gruvområdet kan du se ett område som orsakats av det förgiftade vattnet.

Läs mer om Finngruvan under Se och göra

Gammal odling

Efter Finngruvan går leden längs en kraftledning, och sedan upp över ett par hyggen och ungskog. Därefter tar leden sikte på dalgången vid Olovssjön och går ned för Björkbergets sluttning. I skogen uppe på berget följer leden en mäktig stenmur, som visar att man förr använt både dalgångar och de frostsäkrare höjdområdena till odling.
I sluttningen ned mot Olovssjön finns en mängd små gruvhål. Gruvhålen är provbrytningar som visar det stora arbetet som lagts ned på att leta malmfyndigheter i kopparbergslaget. Här växer en rik flora med bland annat liljekonvalj, skogsviol, vitsippa och harsyra.
Efter 7 kilometer passerar Bergslagsleden vägen mellan Ställdalen och Kopparberg. Därefter går vägen, under flera hundra meter, fram i strandkanten mellan Olovsjön och järnvägen mellan Örebro och Borlänge. Här går du även över Garhytteån och vid Olovsjön hittar du etappens rastplats, med en närliggande badstrand.
Efter rastplatsen kommer leden ut i ett tallhedsområde. Mot Skäret, som ligger norr om landsvägen, domineras leden av åsbildningar, som bildats i samband med inlandsisens avsmältning. Landsvägens södra del domineras av flygsandsdyner, som bildades något senare, innan vegetationen fått fäste på sanden i det då kalla och blåsiga tundraklimatet. Bitvis går här leden på den gamla rullstensåsen.

Djäkens bygge

Leden når fram till sjön Ljusnarn vid den kommunala badplatsen Djäkens bygge. Förutom bad och parkeringsplatser finns under sommarsäsongen tillgång till toaletter. Söder om Djäkens bygge följer leden i stort sett sjön Ljusnarn ned till etappmålet i Stjärnfors. Bland många fina sjöutsikter är den från Ljusnarsbergen, som ligger cirka 2 km söder om Djäkens bygge, den bästa. På andra sidan sjön mynnar Nittälven, som både är bekant för sin vildmarkskaraktär och för att vara en av länets mest spännande kanotleder.
Leden går sedan omväxlande upp och ner, ibland i gran- och ibland i tallskog. I tallskogarna kan man få syn på tjäder.

Stjärnfors

Vid Rällsälvens utflöde ur Ljusnarn skapade malmtillgångarna, i kombination med vattenkraften, ett centrum för bergsbruk i trakten. I motsats till övriga bruksorter i Nya Kopparbergs bergslag satsade man inte på kopparfyndigheterna, utan på de rika järnmalmsförekomsterna. Redan 1676 erhölls privilegium för en järnsmedja vid Stjärnfors. Järnsmedjan utvecklades sedan till ett stort bruk för vidareförädling av järnet från traktens hyttor, med bland annat framställning av götstål.
År 1905 lades verksamheten ned. Däremot utnyttjas fortfarande den stora fallhöjden, som ligger på samma plats som det sista järnverket, av ett kraftverk. Kraftverket har medfört att dammar och kanaler har kunnat bibehållas.
Stjärnfors bruksherrgård finns också bevarad. Däremot utnyttjas odlingsmarkerna till stor del som golfbana. På platsen finns hembygdsmuseum med bland annat en stor samling av äldre bilar.