Ramundeboda klosterruin
Vid Ramundeboda byggdes ett kloster av Sankt Antoniorden, troligen i slutet av 1300-talet, men inte omnämnt i skriftliga källor förrän 1475. I klostret kunde sjuka få vård, och resande kunde få härbärge och vila ut. Munkarna, som kallade sig Tivedsbröderna, höll kontakt med klostren i Vadstena och Alvastra vid östra Vätterkanten genom att vandra genom Tiveden till Olshammar vid Vättern. Därifrån färdades de sedan sjövägen till Vadstena.
Trampa i munkarnas fotspår
Munkastigen går förbi det stora flyttblock som fått namnet Altarstenen. Enligt sägnen ska munkarna under sina vandringar ha rastat och hållit andakt här. Detta flyttblock ligger på den urgamla gränsen mellan Närke och Västergötland. Flyttblocket var infruset i inlandsisen och hamnade på denna plats när isen smälte för omkring 10 000 år sedan.
Leden går en bit uppe på den mäktiga Kråksjöåsen, en osvallad rullstensås som tack vare att den alltid legat ovanför högsta kustlinjen har behållit sina vassa ”getryggsform”. På Kråksjöåsen färdas man antagligen på exakt samma väg som munkarna vid Ramundeboda kloster använde under medeltiden. Man trampar i deras fotspår, vilket gör att varje steg ger en speciell känsla. Hela denna sträcka följer leden landskapsgränsen mellan Västergötland och Närke. Denna del av åsen är skyddad som naturreservat och bevuxen med opåverkad hedtallskog som växt här sedan många årtionden tillbaka. Vid Grytsjön finns flera små vikar med sten- eller sandstränder där man kan stanna och bada.
Läs mer om Kråksjöåsen under Se och göra
Munkarna var halvvägs vid Gråmon
Det tog munkarna två dagar att vandra från Ramundeboda till Olshammar. I Gråmon var de halvvägs. Vid, eller i närheten av Gråmon, anses munkarna ha haft sin rast- och övernattningsplats på 1400- och i början av 1500-talet.